Alla inlägg under mars 2015

Av Ann-sofie Ahlgren - 28 mars 2015 09:31

Jag slapp inte undan de denna gång heller.Hela kroppen är röd och de KLIAR!!
Inte farligt men lite jobbigt.Annars då...igår va de bättre än de är idag.Idag känner jag mej mer urvriden..huvudet är segt.Lite huvudvärk..lite skakig. De går i vågor.
Men överlag är jag nog piggare än förra omgången och de är ju bra.
Konstant hungrig är jag fortfarande..pga kortisonet.Men sen när jag ätit får jag ont i magen.Jaa...ont i mellangärdet..ganska högt upp..känns som ett hål rakt igenom.Men men...de är också bekant från tidigare kortisondropp. De jag nästan hade glömt bort var de när de blir så att de känns som kroppen var ett stort blåmärke..men de kom de också.Igårkväll :) T.o.m mitt på huvudet känns de ömt. Visst e de konstigt..hur de kan bli? Nytt för " i år " är att synen påverkats lite.Jag ser sämre..och lite suddigt.Tror de är främst på höger öga. Och de är inte hela tiden..utan kommer och går lite.Men de blir nog bra de med!

Av Ann-sofie Ahlgren - 26 mars 2015 13:09

Jag har precis avslutat den tredje och sista lemtrada infusionen..och ligger nu på obs 2 timmar.Sen lämnar jag dettaskitställe och sätter inte gärna min fot här mer.

Igår gick de bra,jag mådde mycket bättre än dagen innan.

T.o.m pulsen höll sej ganska stadigt på 100. Blev lite förvånad dock när dom kopplade på mej en saturationsmätare och rulla in en syrebomb brevid sängen,som jag fick ha på mej hela dagen.Jaha..tänkte jag..jaja...men sa inget.Sent på eftermiddagen kom en sköterska och sa va braaa att din saturation hållit sej så bra idag.Igår sjönk den visst till 88. Eeehöm....duu...de va ingen som kolla min saturation igår..och mej veterligen har de inte vart nåt som helst fel på den,så ni blandar nog ihop mej med någon annan nu...

Hoppsan! Jaaa hoppas de inte ligger nån stackare där nu som behöver syrebomben bättre än mej!


Väl hemma igår så kom ju den bekanta svullnaden...gravidmagen och svullna stela knän. Dock lindrigare än senast.

Under natten kände jag en viss hettande känsla i huden..ansiktet och så.Och när jag vaknade var jag ganska röd men inget allvarligt.


Idag var jag tröttare än alla andra dagar.Sov i princip hela förmiddagen.Min sköterska kom ochfrågade hur jag mår,jag sa som de var,att jag är trött.Vad beror de på frågade han? Jag ville säga gå hem o lägg dej din dumma åsna men höll min näbb och sa bara iiiiiiiingen aaaaning.

Nu väntar jag bara på att få fara härifrån.Måste säga att de mesta varit under all kritik under min vistelse här. När man själv jobbar i vården så slår de en så hårt att hur kan empatin,omtanken,vänligheten så bara försvunnit på vägen? Basic saker,presentera dej,jag är din sköterska idag.Hur mår du? Behöver du nåt? Ett leende.Kom och säg hej då när du går av ditt skift eftersom just du har varit bara min sköterska idag.Lyssna när jag berättar.


Nee...fy fasen. Vart är världen påväg.Passade så bra när jag läste en artickel om att risken att dö av ett vårdfel är större än att dö i trafiken nuförtiden. Förvånar mej inte ett dugg.Noll koll här.Och de va do  ju också rätt snabba att tuta ut.Jag har iaf 1 gång om dagen fått höra att dethär med cytostatika...de e heeelt nytt för dem här.Men de gör ju bara arbetet mer utmanande *flin*  Eeehömm....jaaahaa....

Nåja.Nu e de över.Nu hoppas jag att jag slipper magsjuka denna gång ;)

Av Ann-sofie Ahlgren - 25 mars 2015 13:19

Den första chocken när jag kom var att jag blev hänvisad att sitta på en hård trästol i dagsalen.Eller först trodde jag juh att jag bara skulle sitta där och vänta medans dom ställde i ordning.Men nej..sen kom de en sköterska och skulle sticka kanylen och då frågade jag henne om de var tänkt att jag ska sitta där hela dagen? Jaaa sa hon..här eller på en stolsgrupp längre fram i korridoren. Jag måste ha sett ut som en fågelholk för hon frågade sen,tror du att du behöver en säng??

De kan du ge dej fan på! Sitta rakt upp och ner i 8 timmar är tungt...speciellt tungt blir de om du under tiden får en HÄSTDOS kortison och cytostatika!


Jag fick en säng..men fick dock ligga kvar i dagsalen.Nåja....man kan inte få allt.


Förmiddagen gick bra.Lite hjärtklappning  och lite skakig av kortisonet men annars helt okej.Men mitt på dagen började jag frysa...och sen fick jag värk i rygg och ben och fötter.Så som jag brukar få när jag får feber.Det var omöjligt att ligga still.Efter en stund började jag få huvudvärk.Och de utveckkades till en huvudvärk från helvetet.Jag bara låg och grät och vred mej i sängen i 2 timmar.De gjorde så fruktansvärt ont.De enda jag fick var panadol 1 g men det hjälpte ju inte alls. Jag var beredd att skrika ge mej en spruta eller nåt bara ni tar bort dethär!Men de gjorde jag inte...jag grät lite till istället.Då kom en sköterska och sa att jag nog kan få stanna där över natten om jag vill.Då förvandlades jag till exorcisten och typ vrålade neeeeeejjj med såndär grov mansröst. Nejnej..jag bara tänkte..sa hon..klappa mej på axeln..sa,gråt inte och gick :) 


Iaf kan jag lungt konstatera att det är bra mycket sämre vård här på neurologiska avdelningen..än de var på canceravdelni gen jag var senast. Här ligger jag för de första i dagsalen..efter att jag tjatat till mej en säng. När jag hade som ondast och bad om medicin..kom dom med medicinen,men inget vatten.Blev inte erbjuden vatten på hela dagen.Tur hade jag med eget.Hade ingen ringklocka utan blev hänvisad att ropa om de var nåt.Mmm...ropa

När jag hade frossa och kröp under de blåa lakanet i sängen..och sa till sköterskan att jag fryser hemskt.Jaa då berättade hon en historia om ett nattskifte då hon fått gå runt med vinterjacka för de var så kallt.Erbjöd hon att hämta en filt? Nej...


Nåja...inget man dör av. Men ändå.Vid 5 började huvudvärken lätta..och jag åkte hem.Trött..matt och hela kvällen hade jag sockerdricka i ena kinden,mot munnen.Nåt nytt som inte hänt förut. Det var sammandraget för den dagen.

Av Ann-sofie Ahlgren - 24 mars 2015 16:25

Skitdag...orkar inte skriva idag. Vi tar de en annan/bättre dag..
Nu hem..

Av Ann-sofie Ahlgren - 7 mars 2015 18:32

För min andra...och vad jag nu vet..sista..lemtradabehandling.24.3 börjar det.3 dagars behandling.Kortison och lemtrada. Fick igår hem ett brev där det stod att jag hemma skall ta zyrtec och paracetamol samtliga dagar innan jag kommer till tyks...samt att jag skall äta en kur av aciklovir lite före och ett tag efter behandlingen.Aciklovir är för att hindra herpes..bältros utbrott. Men nåt recept på dessa fick jag inte.Ska jag gå och hota apotekaren? Och vad hände med somacen? Kortisonet har en tendens att ta död på magen..så de fick jag äta senast..och fick även äta de vid mitt senaste skov då jag behandlades med kortison också.

Detta ihop med några småsaker till får mej att misstänka att läkaren jag träffa senast var full.För i eprikisen står de nämligen också resultat av undersökningar hon inte överhuvudtaget gjorde på mej då.Tex "kramstyrkan" i händerna. "Häl/knä testet"
ELLER så var hon helt enkelt så otroligt skicklig att hon bara genom att se på mej fick fram resultatet på dom testerna.Hahaha Eller så var hon full....

De ska onekligen bli intressant...att se hur de går till denna gång.Förra gången fick jag min behandling på canceravdelningen.Där var det en otrolig kontroll. RR ..puls..temp..kollades nästan med 30 minuters mellanrum hela dagen igenom. Dom kom och tittade till en hela tiden.De kändes tryggt.
Nu ska jag få behandlingen på neurologiska avdelningen.Och till saken hör att vid min senaste behandling fick jag ta mej en tur ner till den avdelningen för jag va tvungen att observeras lite längre än tänkt..och då fick jag sitta där på obs. Det var ett hemskt ställe.De va sådär att man nästan fick gåshud när man gick dit in. Jag blev placerad på en soffa..och där satt jag.Efter ett tag behövde jag leta rätt på en toalett...jag tog min droppställning och gick.Och gick förbi ett rum...där de satt en gaaammal gammal tant i en säng.Hon såg inte pigg ut om man säger så.Med en matbricka framför sej.Helt okapabel att själv få något i sej. Och ingen personal syntes till...Dödstyst och inte en själ såg man till...Dom satt väl och åt.... Jag rös...och gick vidare. Då tänkte jag just det...vilket hemskt ställe..Och nu ska jag dit! De e säkert guds straff för jag inte gick in och hjälpte den lilla kråkan där i sängen med hennes mat...Haaahhaaa! Sååå poängen med allt detta var...att dom inte verkar vara lika noga med att observera sina patienter där.Sååå...en har väl tur om en överlever då...Haahhaaa!!
Vilket dravvel de blev...men har man en blogg så får man ju lov att försöka uppdatera den lite nu och då.Även om de ibland mest blir dravvel.. NU lite kaffe!

Skapa flashcards