Ungefär så känns det nu. Det surrar, vibrerar, darrar och även sticker lite i rumpan och båda benen. Men de är ingen fara..de går snart över. Såhär blir det när jag går..mer eller mindre. Nu e de lite mer , för jag har precis varit ute på en rask lite längre promenad. Det tycker inte mina ben om...

Men jag måste försöka..för nu har jag ( igen ) kommit fram till att dethär går inte längre.Jag KAN inte gå runt och se ut såhär längre! Jag MÅSTE bli av med dehär jävla 10-15 kg som jag dragit på mej. Jaa jag vet, jag har sagt det förut och har väl inte lyckats sådär jättebra precis..men skam den som ger sej då   

Jag måste nog mest ändra på vad jag sätter i mej..men tänker att lite motion nog inte skadar de heller. Även om mina promenader inte blir jättelånga just nu men..

Detta är ju en rätt ny grej. Att mina ben beteer sej såhär. Och varför dom gör det vet jag inte riktigt. Det som också händer är att min lhermittes tecken också blir starkare då när mina ben börjar härja såhär. Kommer ni ihåg va de va för nåt?

Jo såhär står de i nationalencyklopedin   Heheheh..

Lhermitte-symtom, ilande förnimmelse ("elektrisk stöt") längs ryggraden när huvudet böjs framåt.

Jaa..ungefär så..men sen är de ju så att vi alla upplever detta lite olika iallafall. Endel upplever det som en smärtsam elektrisk stöt..medans andra upplever dtet ungefär som jag gör. D.v.s när jag böjjer fram hakan mot bröstet så går det som en ilande känsla ner i vänster sida, armen och benet  blir aldeles svaga och det känns som en bikupa där med.

Inser att detta måste låta alldeles förskräckligt obegripligt. Men alla de symptomen jag haft och har är otroligt svåra att beskriva, att sätta ord på. Man har svårt att likna de vid nåt.

Och nu känner jag att jag e helt slut i skallen och inte kan formulera mej vettigt..så hittar ni en massa stavfel eller om de jag skrivit  inte har nån röd tråd så vet ni varför..

Kommer ni ihåg att jag berättade att jag i mitt första skov fick en fruktansvärd nervklåda i min arm?

Jag hittade en bild.

Här kan man se på ett ungefär hur sönderkliad den var. Lägg då också till att huden var galet öm..minsta beröring gjorde skitont. De va ingen bra kombo.   

Idag är de allahelgonsdag.Och de lyste så vackert från kyrkogårdarna.   mamma&pappa  

Fick idag ett brev på jobbet där jag välkommnades på hälsogranskning. Har aldrig gjort någon så de är säkert på tiden. Vet inte om de är en slump att jag får kallelsen nu eller om de kommit till deras kännedom att jag fått diagnosen MS.

Mej kvittar det egentligen..Hoppas litegrann på att även läkaren jag besökte första gången med mina symptom, som fungerar som våran företagsläkare, också finns på plats. Isåfall kommer jag juh inte att kunna låta bli att peta honom lite i ögat angående hans försök att övertyga mej om att MS minsann aldrig sätter sej i båda kroppshalvor samtidigt. Jaa vadå..en läkare är väl aldrig fulllärd han heller? För uppenbarligen kan den visst göra det!

Jag är också lite bitter för jag kunde själv läsa vad han skrivit på remissen till neurologen. Han hade ju vackert rabblat upp mina symptom..men i slutet hade han dessutom skrivit: Patienten har en historia av psykisk ohälsa.

Varför skrev han de då? Joo, för att jag för c 1 år sedan gick till honom och bad att få bli sjukskriven ett tag pga kollosal trötthet, stress. Samuel hade en lång period sovit mycket dåligt och vaknat i snitt 10 gånger per natt. Jag glömde saker, jag började köra mot rött i trafiken, jag mådde konstant illa osv. Så när jag stod på jobbet med en dosett i handen och bara stirra på den och inte visste vad jag skulle göra med den tänkte jag att nu, nu måste jag vila. INNAN de händer nåt allvarligt.

Jag var sjukskriven 2 veckor och sen var det ganska okej igen..gick tillbaka till jobbet och jobbat sedan dess.

Så när han skrev sådär på remissen..så kändes det som om han trodde och tänkte att det bara var "psykiskt". Det kändes som om han skickade remissen till neurologen bara för att få tyst på mej..inte för att han faktiskt trodde de var nåt fel på mej. Varför skrev han annars så?

Ska först förtydliga vad som menas med plack.Det är inte de man har på tänderna   . Skämt åsido.

Nej men för att komma till det så kör jag en liten upprepning om vad som egentligen händer i kroppen när man får MS

MS  är en autoimmun neurologisk sjukdom. Det betyder att kroppens eget immunsystem inte bara angriper hot utifrån, som virus och bakterier, utan av någon anledning även ger sig på frisk nervvävnad i centrala nervsystemet (hjärna och ryggmärg). Det centrala nervsystemet styr och skickar signaler till kroppens alla delar via nervtrådar som är inbakade i ett skyddande skikt av fett, myelin. Det är detta skikt som immunsystemet ger sig på och bryter ned och förstör. Det gör i sin tur att signaler från centrala nervsystemet inte går fram som de ska. Det kan orsaka tillfälliga och permanenta symptom som synrubbningar, känselstörningar (domningar, känselbortfall), förlamning, balansproblem, muskelsvaghet, spasmer och svårighet att kontrollera muskelrörelser och kroppsfunktioner.

Okej..så dedär myelinet som finns runt omkring nervtrådarna, det brukar jag likna vid dedär gröna, röda isoleringen som finns runt små elkablar ni vet? Så de är alltså dedär gröna, röda runt våra nervtrådar som vårt eget immunförsvar förstör.Man kan väl säga ungefär såhär, att alla MS patienter går runt med en viss grad inflamation hela tiden.Men ibland blommar inflamationen upp kraftigare och man får ett skov. Beroende på var i centrala nervsystemet ( CNS )inflamationen behagat lägga sej så drabbas man av olika symptom. På de stället uppstår det sedan ett ärr, eller som de så fint kallas, ett plack. Mycket förenklad beskrivning   

På min magnetröntgen kunde man ju se att det fanns gamla plack..vilket tyder på att jag redan haft sjukdomen ett tag.Hur gamla dom är kan man inte berätta..man kan bara se ATT dom är gamla.

 Det får en ju osökt att tänka till..och fundera bakåt. Har jag haft några symptom tidigare som skulle kunna förklaras med detta?

Jag har funderat och funderat men nej..jag kan inte komma på nåt..mer än 1 sak.

För kanske c 1 år sedan fick jag yrsel. En yrsel som var värst när jag skulle lägga mej eller när jag låg ner och svängde på mej eller på huvudet. Men jag kunde även svajja till lite när jag gick uppe. Den satt i c 5 dagar på sin höjd. Jag trodde då att det handlade om kristallsjuka. Och det kan de förvisso ha varit också, vem vet. Men de är det enda jag kan komma på

Men sen är de ju de luriga med denna sjukdom, att man kan ha såkallade "tysta skov". Alltså det betyder att inflamationen blonmmar upp på ett sådant ställe i CNS att det inte ger hemskt märkbara symptom, men trots det förorsakar skador och ärr..plack. Så troligtvis är det så mina gamla plack uppstått..utan att jag vetat om eller märkt av dem speciellt mycket.

Tänkte berätta lite om vad som hände när jag tillslut fick träffa neurologen. Träffade Dr Riitta Rinne på Mehiläinen i Åbo. Det som hände först var att jag fick sitta ner och berätta om varför jag var där. Mina symptom. Efter det så gjorde hon diverse neurologiska undersökningar. Mycket enkla men tydligen kan man läsa ur en hel massa ur dessa..iallfall om man är neurolog   

T.ex fick jag börja med att gå på en rak linje på golvet. Det gick väl bra..men efter det skulle jag gå på samma raka linje men lägga ena foten precis framför den andra och vice versa.Det var svårare och jag fick veva runt med armarna för att hålla balansen.

Sen fick jag ställa mej jämfota på golvet..sträcka armarna rakt ut och sedan blunda. Det ska visst "normala" människor klara av utan besvär.Men det gjorde inte jag.Jag ramlade bakåt åt sidan på en gång.

Sen kollade hon mina ögonrörelser.Hon höll en penna framför mitt ansikte som jag skulle följa med blicken när hon förde den fram och tillbaka. Av det fick jag veta att jag hade "ryckiga" ögonrörelser.Och det ska man inte heller ha.

Efter det kollade hon diverse reflexer..där va de inte så mycket att anmärka på mer än att jag saknade bukreflex. Ska jag vara ärlig visste jag inte ens att jag hade en sånt..eller hade haft iallafall för nu va den ju väck.

Hela min historia tillsammans med resultatet av hennes undersökning gjorde att hon ville utreda mej vidare. Steg 1 blev de magnetröntgen utav hjärnan.Det fick jag göra drygt 1 månad senare.

Den gjordes på Terveystalo i Åbo. Jag har ju gjort en MR av ryggen för flera år sedan.Och jag minndes ju att det va rätt så obehagligt. Men de var värre än jag kom ihåg.

Allt var ok så länge jag satt i väntrummet..blev inkallad och fick klä av mej allt som innehöll metall och sedan välja musik. Gick in i själva rummet där MR apparaten stod..och dååå..när jag såg hur jävla smalt och trångt dedär röret man skall in i var..då steg pulsen några slag.

Fick lägga mej på britsen och 2 sköterskor försökte sticka en kanyl i mej som dom senare skulle ge mej kontrastmedel i under undersökningen.Det lyckades inte alls och dom fick kalla in en läkare. Han fick nålen på plats..men tusan vad ont det gjorde.

Vid dethär laget var jag ordentligt uppjagad och frågade sköterskan hur långt in i röret jag skulle åka. Jag skulle ända in..bara underbenen på utsidan. Då fick jag panik och grät fram att jag vet inte om jag klarar det då de är så trångt! Jooo då sa sköterskan..de går så bra så när du väl är inne..och sekunden senare klämmer hon en gallerhjälm över mitt huvud som sitter så tajt att näsan tar i. Min panik blev inte mindre av det kan jag säga.

Jag vet inte hur jag klarade av det..men jag låg kvar hela dom 30 minuter som undersökningen tog. *stolt*

Efter det fick jag vänta drygt 1 månad  innan jag fick träffa läkaren igen. Det gjorde jag på Åbolands sjukhus i Åbo.

Vid det laget hade ju nya symptom uppstått..så jag började med att berätta om dem. Sen gjorde hon diverse neurologiska test iegn,samma som tidigare. Och hon konstaterade att balansen var ingen höjdare.

Sedan visade hon mej mina bilder av min hjärna och berättade att de fanns flera stycken "fläckar" , inflamationsbon där. Jag fick se dem själv..och jo..de fanns de juh. Redan då sa hon att hon misstänker ganska starkt att de är MS.  men hon ville ännu ta en MR av ryggmärgen och en lumbalpunktion, ett ryggmärgsprov. Ååå hjäälp..en till MR!

Jag hade ju själv funderat på MS..men när hon sa det..blev de ändå en liten chock. Påvägen därifrån i bilen kom det nog några tårar...  Va de verkligen så?

Steg 2 blev MR av ryggmärgen. Den togs på Pulssi i Åbo. Denhär gången hade jag i förväg begärt lugnande + att jag hade tagit med mej Anders som stöd. Trots det höll jag på att få hjärnblödning när dom säger att undersökningen kommer ta 1,5 timme denhär gången. 1,5 timme inne i röret!! Ja då kom tårarna igen...men va hade man för val? Jag åkte in och utanför stod Anders och höll i min fot. Det kändes bra..jag var inte ensam iallafall. Den sista bildsessionen fick dom ta om för jag rörde tydligen på mej för mycket. Det är inte lätt att ligga alldeles blickstilla i 1,5 timme.

Steg 3 blev då ryggmärgsprov. Även den dagen hade jag Anders med mej. Den gjordes på Åbolands sjukhus. Vi var 2 i samma rum som skulle göra samma prov. Så vi låg där i varsin säng och väntade på anestesiläkaren som var sen för han var fast uppe på OP-avdelningen.

Men sen när han väl kom fick jag börja. Jag fick lägga mej på höger sida och dra upp knäna mot mage så mycket jag kunde. Sen tvättade han ryggen med en iskall spray och efter det så la han bedövningen. Sen var det dags för den STORA nålen..som skulle IN i min rygg..huvaligen.

Det gjorde faktiskt inte speciellt ont..det var mer än obehaglig och mycket märklig tryckande känsla. Det kändes precis som om han hade skruvat in en korkskruv i min rygg. Vid ett skede kom han åt en nerv, men inte heller det gjorde ont.Det gjorde bara att det gick ner en elstöt i mitt ben och fot och den flaxade till lite.

Sen gick de nästan 3-4 veckor igen innan jag fick träffa läkaren igen..och det var då i fredags.

Hon började med att berätta att ryggmärgsprovet hade förhöjda värden.Vilket de är vid MS. Sedan tittade vi på MR bilderna av ryggmärgen och även där hittades ju då förstås dessa "fläckar", som också fanns på min hjärna. Plack. Plack i hjärnan, plack i ryggmärgen och höga värden på ryggmärgsprovet kan bara betyda en sak. MS. Simple as that.

För mej började alltihopa i mars 2013. Jag vaknade upp en morgon och hade ont i båda överarmarna, ungefär som träningsvärk. Tänkte inte så mycket på det.

Men efter några dagar reagerade jag på att min högra arm blivit helt återställd medans min vänstra fortfarande gjorde ont och nu gjorde de även ont när man tog på armen, ungefär som ett blåmärke gör.

Efter ytterligare några dagar märkte jag att jag började tappa känsel i överarmen..när jag tog på armen kändes de som om någon stuckit en tandläkarbedövning i den. Och den bortdommnade känslan vandrade neråt så tillslut var de så i hela armen ända ut till fingertopparna.

Det konstiga var att samtidigt som armen var bedövad blev den förskräckligt beröringsöm..bara det att mina egna hårstrån nuddade armen kändes de som om nån drog med vassa knivar. Efter ytterligare ett par dagar fick jag en galen klåda..INNE i armen. Inte på huden utan bokstavligen inne i armen. Jag rev och kliade på alla sätt jag kunde och med diverse tillhyggen som knivar och allt jag kom åt..men de hjälpte ju inte..klådan var kvar. Det har jag nu i efterhand fått veta att va en sorts nervklåda.

Ungefär samtidigt som min vänstra arm började domna bort så fick jag en märklig känsla i min högra fot. Jag var på jobbet och jag kände plötsligt hur min fot blev blöt. Jag tänkte va fasiken..har jag stigit i nåt vatten?? Tog av mej skon och kollade men den va alldeles torr. Den känslan satt i hela dagen..som om de rann vatten i mitt underben och fot. På kvällen märkte jag att jag förlorade känseln i häger underben. Jag stack mej med en penna på båda benen..och på de högra kände jag ingenting...Men efter 2-3 dagar var benet normalt igen. Men jag bestämnmde mej i alla fall för att gå till en läkare.

Sagt och gjort..jag förklarade mina symptom och läkaren kände och klämde på mina muskler i nacken och sa att dom är ganska spända. Ville även ta ett borreliaprov och prov för att kolla min B12 halt. Jag frågade läkaren, hur vet vi att detta inte är MS? Han skrattade gott och sa att nej nej,snälla vän. Det centrala nervsystemet är så logiskt att de aldrig ger symptom i båda kroppshalvorna samtidigt. Pytsan...

Borreliaprovet och B12 provet kom tillbaka med normala svar. Jag bestämde mej för att gå till en fysioterapeut som kanske kunde få mina muskler och min rygg i skick. Jag förklarade mina symptom för honom också och vid det skede var de ytterligare en ny sak som tillkommit. När jag böjde fram huvudet..med hakan mot bröstet..så blev hela min högersida av ryggen alldeles jättevarm. Ja eller den blev ju inte det..de va bara min känsla. Efter ett tag utvecklades de istället till att när jag gjorde samma huvudrörelse så gick det som en stöt genom hela vänster sida av kroppen och armen och benet blev alldeles svaga.( detta har jag också i efterhand fått veta att var nåt som kallas Lhermittes tecken, vanligt symptom vid MS )+ att jag en morgon vaknade och min tunga och området runt munnen var bortdommnat..jag hade svårt att svälja och jag fick koncentrera mej för att inte sluddra när jag pratade. Det sistnämda gick dock över under dagen.

Fysioterapeuten tyckte de va konstiga symptom men jag gick där ett par gånger tills han tillslut sa att han inte kan hitta några fel på min rygg som skulle förklara mina symptom. Så han hänvisade mej till läkare igen. Jag uppsökte samma läkare som förra gången och denhär gången skickade han en remiss till neurolog.Innan jag fick träffa neurologen uppstod ett nytt symptom. Det var i juli. Jag fick plötsligt "ont" under mina fötter. En känsla som är mycket svår att beskriva..men ungefär som om jag hade gått ute i snän barfota länge länge..och sedan lagt fötterna i varmt vatten..DEN känslan som uppstår då.Sticker..bränner..känns både kallt och varmt. DEt känndes även som om jag gick på luftkuddar. Det var besvärligt att gå..och att sätta på skorna gjorde ont. På kvällen fick jag dubbelkolla ibland om jag tagit av mej strumpan för de kändes fortfarande som den satt kvar. Märkliga känselstörningar. Det satt i hela min semester..4-5 veckor.

Besöket hos neurologen resulterade i magnetröntgen av hjärnan och senare även magnetröntgen av ryggmärgen samt ett ryggmärgsprov. För att göra en lång historia kort så visade dessa att jag hade flera plack både i hjärnan och i ryggmärhen och även ryggmärgsprovet visade förhöjda värden..så de va inget tvivel om saken. Jag hade fått MS.

Taget från Multipelskleros.nu :

Multipel skleros (MS) är en kronisk, neurologisk sjukdom som drabbar nervceller i det centrala nervsystemet (CNS). Det centrala nervsystemet består av hjärnan och ryggmärgen. Ordet multipel skleros betyder "många ärr" och syftar på att det bildas ärr på flera olika ställen i CNS.

Fakta om MS

• MS debuterar oftast i åldrarna 20-40 år
• MS är nästan dubbelt så vanligt hos kvinnor som hos män
• MS påverkar olika människor på olika sätt
• Det är mycket svårt att förutsäga förloppet av MS
• MS är inte smittsamt
• MS är en neurologisk sjukdom, inte en muskelsjukdom

MS är en sjukdom som tar sig många olika uttryck och symptomen varierar mellan olika individer. Ett av de vanligaste första tecknen på MS är synnervsinflammation och för ungefär en av fem är detta det första symptomet. Typiskt vid synnervsinflammation som orsakas av MS, är att endast det ena ögat påverkas. Den som drabbas får dimsyn med sämre kontrast- och färgseende och det kan göra ont att titta åt sidan. Man tror det är en kombination av olika faktorer som orsakar MS

Andra vanliga debutsymtom är domningar och förändrad känsel i armar eller ben och ofta förekommer även en lättare muskelsvaghet. Yrsel och koordinationsstörningar är också vanliga Symptom, vilket kan leda till problem med balansen och resultera i en sämre gångförmåga. – Synnervsinflammation, störning av känseln, förlamningar, yrsel, dubbelseende och koordinationsstörningar är vanliga symtom och oftast lätta att påvisa vid den neurologiska undersökningen.

Andra vanliga debutsymtom är domningar och förändrad känsel i armar eller ben och ofta förekommer även en lättare muskelsvaghet. Yrsel och koordinationsstörningar är också vanliga Symptom, vilket kan leda till problem med balansen och resultera i en sämre gångförmåga. – Synnervsinflammation, störning av känseln, förlamningar, yrsel, dubbelseende och koordinationsstörningar är vanliga symtom och oftast lätta att påvisa vid den neurologiska undersökningen.

• Den vanligaste formen är skovvis förlöpande MS som drabbar ungefär 80–85 procent. Sjukdomsförloppet kännetecknas av återkommande Skov under kortare eller längre perioder. Dessa följs av fullständig eller delvis återhämtning och patienten är helt eller delvis besvärsfri mellan skoven.
• Den skovvis förlöpande MS-formen kan övergå till sekundär Progressiv MS som innebär en gradvis förlust av funktioner utan återhämtningar.
• Vid primär Progressiv MS förekommer inga Skov utan det sker en gradvis förlust av funktioner, under flera år. Denna MS-form drabbar omkring tio procent.

Igår, fredag 25.10 2013, fick jag diagnosen MS. Multipel skleros. Bestämde mej i samma veva att starta en ny blogg som ska komma att handla om hur mitt liv kommer att se ut från och med nu. Ingen vet..

Det gör jag både för min egen del..men även för att jag under min utredning upplevde att de inte kryllade av några bloggar som berörde MS på ett bra informativt sätt.

När man är mitt uppe i det så vill man ju gärna läsa om hur det varit för andra. Hur har dom mått..vilka symptom har de haft..känner man igen sej?

Enjoy!