Ett år sedan jag skrev senast.. Men som jag sagt tidigare är de ett gott tecken, de betyder att min sjukdom fortfarande håller sej lugn och jag mår rätt så bra. Min senaste MRI visade fortfarande ingen sjukdomsaktivitet och det tackar vi för.

Året som gått har varit omtumlande. I början av året flyttade vi in i vårt hus. De är en omställning. Från att ha levt lägenhetsliv i över 20 år till att flytta in i ett gammalt frontmannahus från - 54. Men jag tror vi trivs. Det börjar kännas som hemma. Det tar sin tid att bo in sej vart man än flyttar. Jag hoppas och tror att de blir bra. 

Jag har lärt känna nya människor, varav ett par t. o. m har kommit att bli goda vänner. Men jag har också "tappat bort" ett par vänner. Vänner som var väldigt viktiga för mej. Vänner som jag saknar.. De är en konstig känsla, när personer som funnits där varje dag plötsligt inte finns där längre. 

Senare halvan av året var psykiskt väldigt påfrestande. B.la ångvarig stress gjorde att kroppen sa ifrån. Med både en rad fysiska symptom som psykiska. Värk, hjärtklappningar, skakningar inombords, sömnstörningar, oro och ångest. Inre oro som gjorde att jag inte kunde koppla av. Jag målde ständigt upp diverse skräcksenarion i mitt huvud på saker som kunde gå fel. Och som jag sen gick runt och oroade mej för. Klarade inte av att tänka rationellt överhuvudtaget. 

Just nu mår jag klart bättre. Men att halka dit igen är lätt. Så jag försöker jobba på det. Bättre och sämre dagar. 

Hoppas de nya året blir lite stabilare och lite mer harmoniskt. Att jag får känna att jag lever istället för överlever. Och kanske kunde en dröm eller två slå in