För 2 veckor sedan ungefär fick jag äntligen göra min neuropsykologiska utredning.
Varför jag fick vänta så länge var för de bara finns 1 svenskatalande neuropsykolog på hela tyks.Men den som väntar på nåt gott...

Ska försöka berätta i korthet vad de gick ut på ungefär.Till att börja med fick jag berätta varför jag själv anser mej ha behov av en sådanhär utredning.Jag berättade om mitt dåliga minne..om svårigheterna att hitta ord..om mina problem att känna igen människor som befinner sej på "fel" ställen, ex en arbetskamrat i butiken..hur jag ibland har svårt att hänga med när folk pratar, jag hör vad dom säger men fattar ingenting osv....

Sen fick jag börja utföra diverse uppgifter.
Till en början läste hon upp 15 ord.Dom skulle jag memorera och sedan räkna upp så många ord jag kom ihåg.
Sen läste hon upp 1 kort berättelse på c 6-7 meningar. Den skulle jag återberätta så detaljerat jag kunde.Efter de läste hon upp 1 till berättelse.Och jag skulle göra samma sak med den
Dethär sög jag på..jag kom ihåg början på båda berättelserna...sedan något lite ditåt i mitten och slutet var som bortblåst.

Sen skulle jag titta i en låda med saker...memorera dem..och sedan räkna upp vad lådan innehöll.
Sen fick jag 9 olikfärgade klossar.Jag fick en bild i taget framför mej med ett visst mönster.Sen skulle jag med hjälp av klossarna skapa samma mönster.De va säkert 6 olika uppgifter och dom blev svårare för varje gång.

Sen fick jag titta på olika bilder och säga vad bilderna föreställde.
Jag skulle räkna upp så många djur jag kunde inom 1 minut.Sen så många ord på S jag kunde inom 1 minut.

Efter att de gått c 1, 5 timme skulle jag igen räkna upp de 15 ord hon läste upp för mej i början.Samt återberätta de 2 berättelserna hon berättade för mej i början.

Sen skulle jag rita av en figur som jag först fick titta på och sedan rita av från minnet.
Jaa...sen var de ju en hel del till men..suprise suprise...så kommer jag inte ihåg mer.. Nåja..
De hon kunde säga efteråt var att några större avvikelser och problemområden hittade hon inte.Men jaa...vissa avvikelser fanns det..och dom passade in just på de svårigheter jag berättat om att jag själv märkt. Men hon sa också att dom var just typiska för vad man brukar hitta hos en person med MS. Så någon begynnande alzheimer har jag väl inte då..haahhaa!!

Sen var de dags för MRI...igen...Och som vaaaanligt hade läkaren sjabblat med min premedicinering så tillvida att han inte skrivit upp någonstanns att jag skulle ha Opamox..och då kunde jag ju såklart inte få de heller utan fick en bebisdos Diapam på 5 mg..Jag tog mitt piller och lomade ut därifrån med gråten i halsen. Mest var jag nog arg.Jag påpekar VARJE gång att jag måste få ordentligt med lugnande innan...och de har aldrig hänt ännu.Av en eller annan orsak.
Denhär gången gick de bra så långt att dom fick sätta kanylen...jag gick in och såg röret...men fixade iaf att lägga mej ner på britsen.Hon satte på mej öronskydden.Och så började hon dra ner hjälmen över huvudet.Då får jag panik och viftar och skuffar bort den och börjar skaka och gråta och får inte fram ett ljud.Efter en stund säger jag att jag inte fixar hjälmen.Nee men tyvärr får vi ingen bild utan den säger skötetskan då.JAG VET DET!!!!
Jag vet ju att jag måste göra dethär...så jag koncentrerar mej på att andas djupa andetag och säger sen okej...kör.Hjälmen på....får ligga en stund med den på innsn dom börjar köra in mej i röret.Och påvägen in när de blir ännu trångare så håller jag på att flippa igen men klarar det..Puuh.Anders var med hela tiden vilket känns tryggt. Då vet jag att han skulle märka om jag fick panik där inne.

Den 8.12 får jag svar på den.Troligtvis inga nya förrändringar.Det känns så.Jag tror på min lemtrada jag.
Det har ju kännts bra länge nu.De ända nya som kom här för ett par dagar sedan var att jag på kvällen märkte att jag blev öm i huden på ena sidan munnen och kinden..och fick ont i ögat.Som om de fanns nåt skräp där i.De va kvar nästa morgon och då hade jag också lite nedsatt känsel vid mungipan och kinden.Lite som tandläkarbedövning.De har nästan försvunnit nu.Men tror inte de var nåt skov...de va nog bara någon annan MS skit....*fniss*

 

Charlotte

17 december 2015 17:26

Säker på att det inte är ME

Ann-sofie Ahlgren

27 december 2015 17:17

Ursäkta hur menar du nu?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet...ett märkligt fenomen. Jag som tycker om att ha kontroll, känner mej just nu lite vilsen. Samtidigt som jag känner en lätt stress över att livet faktiskt inte är evigt. Det har jag väl aldrig trott heller såklart.. Men just nu är de extra påta...

Ett år sedan jag skrev senast.. Men som jag sagt tidigare är de ett gott tecken, de betyder att min sjukdom fortfarande håller sej lugn och jag mår rätt så bra. Min senaste MRI visade fortfarande ingen sjukdomsaktivitet och det tackar vi för.   Å...

Julen är snart förbi och snart får vi fira in ett nytt år. Ett nytt år som förhoppningsvis börjar med att vi så småningom får flytta in i vårat hus  . Det ser jag framemot, få flytta in, bo in sej, och bara vara. För nu ÄR de rätt intensivt och gansk...

Idag ringde neurologen och meddelade resultatet av min magnetröntgen jag gjorde förra veckan, och den visade INGA nya förrändringar i hjärnan! Still going strong med andra ord.    Och gissa hur glad jag blev när läkaren som ringde pratade flytande ...

Jag har sagt förut att tystnad och avsaknaden av inlägg på bloggen är en bra sak. De betyder att jag mår bra. Jag har mått bra länge nu. Jag mår fortfarande bra. Men som alltid när de är nåt på gång så vill jag skriva ner det. Mest för min egen s...