Ja nu var de ju ett tag sen igen.Får försöka göra en lång historia kort.Just nu är jag sjukskriven.Inne på min tredje vecka.Orken finns inte alltid, och trots flera samtal med min chef..med chefen och företagsläkaren tillsammans, så konstaterades att några omstruktureringar på arbetsplatsen för att hjälpa mej orka är inte möjliga.Läkaren sjukskrev mej och tanken var att komma tillbaka på 50% några månader frammåt.

Men..pga flera omständigheter blev min ansökan till fpa försenad..vilket i praktiken  betydde att jag nog kunde påbörja arbete på 50%...men några pengar från fpa skulle jag juh inte få förräns beslutet var taget. 700 euro i månaden går inte jag runt på..så jag bad läkaren att förlänga min 100 % sjukskrivning 2 veckor till.

Tji fick jag...för de var minsann ingen orsak att vara sjukskriven för att man vänta på ett beslut! ( ja nu var jag tydligen botad från min ms..och min trötthet försvann preciiiis samma dag sjukskrivningen gick ut...har man sett på malen! ) Och läkaren sa till mej...att om jag nu orkar sitta och räkna pengar..ja då e jag  nog frisk nog att gå och jobba.Han använde lite andra ord bara....så de inte skulle vara så uppenbart.

I den stunden kukade jag ur ordentligt och bestämde mej för att skita i allt vad 50% heter och gå tillbaka och köra 100%! För INGEN ska säga till mej hur jag mår..vad jag orkar som INGEN kan vet nåt om! Jag tar inte sån skit.Nu jääävlar ska vi jobba!! Ja..man blir lessen...

Under min sjukskrivning nu har svagheten i armarna förvärrats.Speciellt höger..men jag kan även känna en konstig mjölksyre känsla i armar..nacke..och mage.Speciellt när jag ligger faktiskt.På natten ex...På dagtid e de främst a svagheten som märks.Allt som innebär att spänna musklerna e jobbigt.Ex..lyfta nåt..behöver inte äns vara tungt..skriva med penna på papper, efter några rader känns de som jag skrivit en bok..att hålla i telefon och skriva på den..skala potatis..allt sånt.Jag måste låta armen vila hängandes med korta mellanrum..de blir som kramp och mkölksyra. Men de e inget jag dör av.

Skall på magnetröntgen den 24.11.Så då ser vi väl om hjärnan klarat sej från fler plack iallafall.

Mörkt och dystert är de ute..inte mycket att hurra för.Humöret...jaa..kunde väl vara bättre.Varför ska allt vara så svårt?Önskar jag bara kunde fokusera på de som verkligen är viktigt..glädjas åt de lilla.Sluta söka perfektion och inse att de kommer inte någonsin bli perfekt.Och accepteta att de behöver inte vara de heller.De kan vara bra för det.Jag vill inte slösa energi på oviktiga saker.Jag vill bara vara rädd om min familj..värna om den..inte bråka om småsaker.Jag vill iaf hålla min familj osårbar..vill att VI håller den osårbar..när allt annat runt omkring e så sårbart och oförutsägbart.Den tryggheten vill jag ha...när allt annat är otryggt.

Efter regn kommer solsken..så e de...