För min andra...och vad jag nu vet..sista..lemtradabehandling.24.3 börjar det.3 dagars behandling.Kortison och lemtrada. Fick igår hem ett brev där det stod att jag hemma skall ta zyrtec och paracetamol samtliga dagar innan jag kommer till tyks...samt att jag skall äta en kur av aciklovir lite före och ett tag efter behandlingen.Aciklovir är för att hindra herpes..bältros utbrott. Men nåt recept på dessa fick jag inte.Ska jag gå och hota apotekaren? Och vad hände med somacen? Kortisonet har en tendens att ta död på magen..så de fick jag äta senast..och fick även äta de vid mitt senaste skov då jag behandlades med kortison också.

Detta ihop med några småsaker till får mej att misstänka att läkaren jag träffa senast var full.För i eprikisen står de nämligen också resultat av undersökningar hon inte överhuvudtaget gjorde på mej då.Tex "kramstyrkan" i händerna. "Häl/knä testet"
ELLER så var hon helt enkelt så otroligt skicklig att hon bara genom att se på mej fick fram resultatet på dom testerna.Hahaha Eller så var hon full....

De ska onekligen bli intressant...att se hur de går till denna gång.Förra gången fick jag min behandling på canceravdelningen.Där var det en otrolig kontroll. RR ..puls..temp..kollades nästan med 30 minuters mellanrum hela dagen igenom. Dom kom och tittade till en hela tiden.De kändes tryggt.
Nu ska jag få behandlingen på neurologiska avdelningen.Och till saken hör att vid min senaste behandling fick jag ta mej en tur ner till den avdelningen för jag va tvungen att observeras lite längre än tänkt..och då fick jag sitta där på obs. Det var ett hemskt ställe.De va sådär att man nästan fick gåshud när man gick dit in. Jag blev placerad på en soffa..och där satt jag.Efter ett tag behövde jag leta rätt på en toalett...jag tog min droppställning och gick.Och gick förbi ett rum...där de satt en gaaammal gammal tant i en säng.Hon såg inte pigg ut om man säger så.Med en matbricka framför sej.Helt okapabel att själv få något i sej. Och ingen personal syntes till...Dödstyst och inte en själ såg man till...Dom satt väl och åt.... Jag rös...och gick vidare. Då tänkte jag just det...vilket hemskt ställe..Och nu ska jag dit! De e säkert guds straff för jag inte gick in och hjälpte den lilla kråkan där i sängen med hennes mat...Haaahhaaa! Sååå poängen med allt detta var...att dom inte verkar vara lika noga med att observera sina patienter där.Sååå...en har väl tur om en överlever då...Haahhaaa!!
Vilket dravvel de blev...men har man en blogg så får man ju lov att försöka uppdatera den lite nu och då.Även om de ibland mest blir dravvel.. NU lite kaffe!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet...ett märkligt fenomen. Jag som tycker om att ha kontroll, känner mej just nu lite vilsen. Samtidigt som jag känner en lätt stress över att livet faktiskt inte är evigt. Det har jag väl aldrig trott heller såklart.. Men just nu är de extra påta...

Ett år sedan jag skrev senast.. Men som jag sagt tidigare är de ett gott tecken, de betyder att min sjukdom fortfarande håller sej lugn och jag mår rätt så bra. Min senaste MRI visade fortfarande ingen sjukdomsaktivitet och det tackar vi för.   Å...

Julen är snart förbi och snart får vi fira in ett nytt år. Ett nytt år som förhoppningsvis börjar med att vi så småningom får flytta in i vårat hus  . Det ser jag framemot, få flytta in, bo in sej, och bara vara. För nu ÄR de rätt intensivt och gansk...

Idag ringde neurologen och meddelade resultatet av min magnetröntgen jag gjorde förra veckan, och den visade INGA nya förrändringar i hjärnan! Still going strong med andra ord.    Och gissa hur glad jag blev när läkaren som ringde pratade flytande ...

Jag har sagt förut att tystnad och avsaknaden av inlägg på bloggen är en bra sak. De betyder att jag mår bra. Jag har mått bra länge nu. Jag mår fortfarande bra. Men som alltid när de är nåt på gång så vill jag skriva ner det. Mest för min egen s...