Jag har precis avslutat den tredje och sista lemtrada infusionen..och ligger nu på obs 2 timmar.Sen lämnar jag dettaskitställe och sätter inte gärna min fot här mer.

Igår gick de bra,jag mådde mycket bättre än dagen innan.

T.o.m pulsen höll sej ganska stadigt på 100. Blev lite förvånad dock när dom kopplade på mej en saturationsmätare och rulla in en syrebomb brevid sängen,som jag fick ha på mej hela dagen.Jaha..tänkte jag..jaja...men sa inget.Sent på eftermiddagen kom en sköterska och sa va braaa att din saturation hållit sej så bra idag.Igår sjönk den visst till 88. Eeehöm....duu...de va ingen som kolla min saturation igår..och mej veterligen har de inte vart nåt som helst fel på den,så ni blandar nog ihop mej med någon annan nu...

Hoppsan! Jaaa hoppas de inte ligger nån stackare där nu som behöver syrebomben bättre än mej!

Väl hemma igår så kom ju den bekanta svullnaden...gravidmagen och svullna stela knän. Dock lindrigare än senast.

Under natten kände jag en viss hettande känsla i huden..ansiktet och så.Och när jag vaknade var jag ganska röd men inget allvarligt.

Idag var jag tröttare än alla andra dagar.Sov i princip hela förmiddagen.Min sköterska kom ochfrågade hur jag mår,jag sa som de var,att jag är trött.Vad beror de på frågade han? Jag ville säga gå hem o lägg dej din dumma åsna men höll min näbb och sa bara iiiiiiiingen aaaaning.

Nu väntar jag bara på att få fara härifrån.Måste säga att de mesta varit under all kritik under min vistelse här. När man själv jobbar i vården så slår de en så hårt att hur kan empatin,omtanken,vänligheten så bara försvunnit på vägen? Basic saker,presentera dej,jag är din sköterska idag.Hur mår du? Behöver du nåt? Ett leende.Kom och säg hej då när du går av ditt skift eftersom just du har varit bara min sköterska idag.Lyssna när jag berättar.

Nee...fy fasen. Vart är världen påväg.Passade så bra när jag läste en artickel om att risken att dö av ett vårdfel är större än att dö i trafiken nuförtiden. Förvånar mej inte ett dugg.Noll koll här.Och de va do  ju också rätt snabba att tuta ut.Jag har iaf 1 gång om dagen fått höra att dethär med cytostatika...de e heeelt nytt för dem här.Men de gör ju bara arbetet mer utmanande *flin*  Eeehömm....jaaahaa....

Nåja.Nu e de över.Nu hoppas jag att jag slipper magsjuka denna gång ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet...ett märkligt fenomen. Jag som tycker om att ha kontroll, känner mej just nu lite vilsen. Samtidigt som jag känner en lätt stress över att livet faktiskt inte är evigt. Det har jag väl aldrig trott heller såklart.. Men just nu är de extra påta...

Ett år sedan jag skrev senast.. Men som jag sagt tidigare är de ett gott tecken, de betyder att min sjukdom fortfarande håller sej lugn och jag mår rätt så bra. Min senaste MRI visade fortfarande ingen sjukdomsaktivitet och det tackar vi för.   Å...

Julen är snart förbi och snart får vi fira in ett nytt år. Ett nytt år som förhoppningsvis börjar med att vi så småningom får flytta in i vårat hus  . Det ser jag framemot, få flytta in, bo in sej, och bara vara. För nu ÄR de rätt intensivt och gansk...

Idag ringde neurologen och meddelade resultatet av min magnetröntgen jag gjorde förra veckan, och den visade INGA nya förrändringar i hjärnan! Still going strong med andra ord.    Och gissa hur glad jag blev när läkaren som ringde pratade flytande ...

Jag har sagt förut att tystnad och avsaknaden av inlägg på bloggen är en bra sak. De betyder att jag mår bra. Jag har mått bra länge nu. Jag mår fortfarande bra. Men som alltid när de är nåt på gång så vill jag skriva ner det. Mest för min egen s...