Idag var de då dags för en ny magnetröntgen av hjärnan.  18.10 hade jag tid på tyks. Hade på nåt sätt tagit för givet att jag skulle infinna mej i U-sjukhuset..men de va fel..det var A-sjukhuset jag skulle till.Så efter lite spring kom vi fram till rätt ställe.Jävligt obehaglig plats..helt öde och..kusligt. 

Nåja...först fick jag lägga mej medans dom stack en infart för kontrastvätskan.Passade då på att försäkra mej om att 

dom hade fått info om att jag ville ha lugnande innan jag ska in i röret.Neeeee men neej...det hade dom inte där..de kunde dom inte ge mej.Utan de borde jag fått av neuropolikliniken för att ha kunnat ta hemma..innan jag kom.Eeeeh..jahaaa...( exkjuuus mii befinner vi oss inte på ett sjukhus?? Hur svårt kan de va att få fram ett litet piller?? ) Nee men då får de väl gå utan då sa jag, samtidigt som  jag förbannade mej själv att jag inte nallade lite på whiskeyn hemma innan vi åkte...

En stunds väntan och sen va de min tur.Sköterskan berättade var jag skulle ligga och visade med händerna mot röret och sa nåt i stil med : Såhääär mycket utrymme e de här..ganska öppet.Jag fräste att de är inte alls öppet..de e VÄLDIGT TRÅNGT!! Då klappa hon mej lite på armen och såg lidande ut.Jag hoppa upp på bordet och dom satte på mej hörselskyddet men sen när dom hämta hjälmen så fick jag panik..hela jag skaka och sen grina jag..igen..

Sköterskan höll min hand och strök mej på pannan..eller om de var Anders..jag vet inte för jag blundade hårt.När bordet började åka in i röret fick jag panik igen och tog tag i sköterskans hand så hårt att hon nästan följde med in .Man känner verkligen hur trångt de är..fast man blundar.

Vid det skedet bytte hon plats med Anders..och han satt sedan där och höll min hand och mitt ena ben under hela undersökningen.   Utan honom där hade det nog inte gått...Tack älskling!

Dom glömde fråga vilken musik jag ville llyssna på..så jag fick de värsta tänkbara..tysk opera...

Nu va de över för denna gång.Svar får jag 14.3

 

Stamp-E

5 mars 2014 08:46

hoppas det inte blivit värre... fruktansvärd jävla sjukdom det där ms... en av mina bästa vänner och gudfar till min minste har det, sinnessjukt att se en barndomsvän på 37 år förvandlas till en gammal pensionär med konstanta smärtor... hoppas att dom finner ett botemedel snart, eller åtminstone en bromsmedicin som verkligen fungerar...

http://stamp-e.bloggplatsen.se

Ann-sofie Ahlgren

5 mars 2014 12:53

Jaa visst ..sen drabbar den ju människor så olika..knepig sjukdom..lömsk :-( tråkigt att höra om din vän.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Livet...ett märkligt fenomen. Jag som tycker om att ha kontroll, känner mej just nu lite vilsen. Samtidigt som jag känner en lätt stress över att livet faktiskt inte är evigt. Det har jag väl aldrig trott heller såklart.. Men just nu är de extra påta...

Ett år sedan jag skrev senast.. Men som jag sagt tidigare är de ett gott tecken, de betyder att min sjukdom fortfarande håller sej lugn och jag mår rätt så bra. Min senaste MRI visade fortfarande ingen sjukdomsaktivitet och det tackar vi för.   Å...

Julen är snart förbi och snart får vi fira in ett nytt år. Ett nytt år som förhoppningsvis börjar med att vi så småningom får flytta in i vårat hus  . Det ser jag framemot, få flytta in, bo in sej, och bara vara. För nu ÄR de rätt intensivt och gansk...

Idag ringde neurologen och meddelade resultatet av min magnetröntgen jag gjorde förra veckan, och den visade INGA nya förrändringar i hjärnan! Still going strong med andra ord.    Och gissa hur glad jag blev när läkaren som ringde pratade flytande ...

Jag har sagt förut att tystnad och avsaknaden av inlägg på bloggen är en bra sak. De betyder att jag mår bra. Jag har mått bra länge nu. Jag mår fortfarande bra. Men som alltid när de är nåt på gång så vill jag skriva ner det. Mest för min egen s...